Från rapportering till verklig påverkan: varför fler livsmedelsföretag går mot produktbaserad Scope 3-data
Idag använder de flesta livsmedelsföretag en spendbaserad metod för att beräkna sina Scope 3-utsläpp. Det innebär att inköpsdata kombineras med genomsnittliga utsläppsfaktorer för olika råvaror eller kategorier. Metoden har gjort det möjligt för många företag att snabbt komma igång med Scope 3-rapportering och skapa en första överblick över sina utsläpp.
Men i takt med att kraven ökar, från CSRD, kunder och interna klimatmål, räcker det ofta inte längre med en övergripande uppskattning. Många företag börjar nu inse att spendbaserade beräkningar är svåra att använda som underlag för konkreta beslut och verkliga utsläppsminskningar.
Därför räcker inte spendbaserade metoder hela vägen
Spendbaserade metoder bygger på genomsnitt och antaganden. Det gör dem användbara för rapportering, men mindre träffsäkra när man behöver förstå vad som faktiskt driver klimatpåverkan.
För livsmedelsföretag blir det här extra tydligt eftersom utsläppen i hög grad påverkas av:
- vilka ingredienser som används
- råvarornas ursprung
- hur produkterna produceras
Två produkter med liknande inköpskostnad kan därför ha helt olika klimatavtryck.
Ta exempelvis en lasagne med nötkött jämfört med en växtbaserad variant med sojafärs. Produkterna kan kosta ungefär lika mycket, men klimatpåverkan skiljer sig markant. I en spendbaserad modell riskerar de ändå att behandlas som relativt lika eftersom modellen främst utgår från kostnad istället för innehåll.
Det gör det svårt att svara på frågor som:
- Vilka produkter driver våra utsläpp mest?
- Vilka ingredienser har störst påverkan?
- Hur påverkar recept- eller leverantörsbyten vårt klimatavtryck?
Från överblick till bättre beslut
Spendbaserade beräkningar fyller fortfarande en viktig funktion som första steg. De hjälper företag att förstå ungefär var utsläppen finns.
Men när målet är att faktiskt minska klimatpåverkan behövs mer detaljerad data.
Produktbaserad Scope 3-data utgår istället från vad produkterna faktiskt innehåller: ingredienser, ursprung och produktionsdata. Det gör det möjligt att:
- identifiera de största utsläppsdrivarna
- jämföra olika råvaror och recept
- följa effekten av förändringar över tid
- fatta mer informerade beslut inom inköp och produktutveckling
Istället för att bara få en totalsiffra blir datan ett konkret beslutsunderlag.
Ett skifte som branschen står inför
Många livsmedelsföretag befinner sig idag i ett läge där spendbaserade metoder inte längre räcker, samtidigt som steget till produktbaserad data kan kännas stort.
Men övergången behöver inte ske på en gång. Många börjar med:
- ett urval av produkter eller kategorier
- råvaror med hög klimatpåverkan
- att kombinera intern data med externa databaser
I takt med att hållbarhetskraven ökar blir riktningen tydlig: företag som vill arbeta mer konkret med utsläppsminskningar behöver komma närmare själva produkten.
Från rapportering till förändring
Att arbeta mer produktbaserat med Scope 3 handlar i grunden om att skapa bättre beslutsunderlag.
När företag får mer relevanta insikter om vad som faktiskt driver utsläppen blir det också lättare att prioritera rätt åtgärder, involvera fler delar av organisationen och arbeta mer konkret mot sina klimatmål.