Samtidigt förändras omvärlden snabbt. Konsumenter ställer högre krav på transparens och ingrediensval. Dagligvaruhandeln efterfrågar mer detaljerade data från sina leverantörer. EU skärper regelverken kring hållbarhetsrapportering och miljöpåståenden, även om det nya Omnibus-paketet har inneburit att antalet företag som omfattas av regelverken har minskat. I den här nya verkligheten räcker det inte längre att vilja vara hållbar. Man måste kunna visa vilken hållbarhetspåverkan man har, med rätt data och underlag.

Varför behöver livsmedelsföretag mäta sin påverkan?

Konsumenter är idag vana vid att jämföra produkter. De tittar på innehåll, näringsvärde, ursprung och pris. I allt större utsträckning är de också medvetna om olika matvarors klimatpåverkan. För många är det numera en självklar del av köpbeslutet. Samtidigt vill de kunna lita på att den information som kommuniceras är helt korrekt. För livsmedelsföretag innebär det att hållbarhetskommunikation måste vila på robust och transparent data. Att säga att en produkt är “klimatsmart” eller “hållbar” är inte längre tillräckligt.

Utöver konsumenttrycket kommer den regulatoriska utvecklingen. Nya EU-initiativ som CSRD och Green Claims Directive innebär att företag måste ha bättre kontroll över sin miljöpåverkan och kunna styrka sina påståenden med transparent och spårbar data. Även företag som inte direkt omfattas av lagstiftningen påverkas indirekt genom ökade krav från både dagligvaruhandeln, kunder och samarbetspartners. I den här kontexten blir klimatdata inte bara en fråga om hållbarhet. Det blir en affärskritisk fråga.

Samtidigt ställer investerare krav på hållbarhetsdata för att kunna bedöma risker, långsiktig lönsamhet och ESG-mål. Återförsäljare behöver spårbar och verifierbar data för att säkerställa hållbarhetslöften i sina sortiment och för att uppfylla egna klimatmål. Offentlig sektor kräver detaljerad hållbarhetsinformation i upphandlingar för att fatta transparenta beslut och minska klimatpåverkan i offentliga inköp.

Vad innebär det att mäta klimatpåverkan på produktnivå?

När man pratar om klimatpåverkan för livsmedel handlar det ofta om produktens klimatavtryck, ett så kallat Product Carbon Footprint (PCF). Det är ett mått på hur stora växthusgasutsläpp som uppstår under en produkts livscykel, från råvara till färdig produkt, och ibland även inkluderat användning och avfall.

I praktiken innebär det dock att man analyserar utsläpp kopplade till exempelvis jordbruk, förädling, förpackningsmaterial och transporter. Resultatet uttrycks vanligtvis i kg koldioxidekvivalenter per kg produkt.

Det gör det möjligt att förstå vilka produkter som har hög eller låg klimatpåverkan, och vilka delar av produkten som står för de största utsläppen. Till exempel kan råvarorna ofta stå för den största delen av klimatpåverkan i en livsmedelsprodukt, medan förpackning och transport har mindre påverkan.

Genom att beräkna produktens klimatavtryck får livsmedelsföretag ett konkret och jämförbart mått som gör det lättare att identifiera förbättringsområden. Det kan handla om att byta råvara, justera receptet, reducera spill, välja en annan leverantör eller optimera förpackningen. På så sätt blir Product Carbon Footprint ett praktiskt verktyg för att utveckla mer klimatsmarta produkter och minska företagets totala klimatpåverkan. I FoodFacts plattform FoodFacts Hub har vi automatiserat beräkningen av klimatavtryck på produktnivå. 

Mätning på företagsnivå jämfört med produktnivå

Skillnaden mellan att mäta på företagsnivå och produktnivå är avgörande. Företagsnivån ger en övergripande bild, men den berättar inte vilka produkter som driver den största påverkan, vilka ingredienser som är mest klimatintensiva eller hur ett receptval påverkar helheten. Det är först när man bryter ner data till produktnivå som det blir möjligt att fatta strategiska beslut om sortiment, recept och innovation. Som vi nämnde i inledningen är det just på produktnivå som den största påverkan uppstår och även här finns det potential att driva störst förändring. Majoriteten av livsmedelsföretags utsläpp uppstår redan innan råvarorna når fabriken. Exempelvis är 99.5% av Kavli Sveriges klimatavtryck i Scope 3 enligt deras hållbarhetsrapport. I Kavlis fall står inköpta råvaror och färdigprodukter för 62% av deras utsläpp i Scope 1, 2 och 3. I ICA Gruppens årsredovisning 2025 står det att 97% av deras utsläpp kommer från inköpta produkter.

Läs mer i nästa blogginlägg här om Scope 1, 2 och 3 och de viktigaste fördelarna med att få tillgång till hållbarhetsdata för just Scope 3.